------, nu skedde det, omärkligt tyst och nästan otäckt osynligt så kom du över på andra sidan, lätt och bara genom ett steg till ett annat. Det är ofta så det sker, oavsett om det är fysiskt eller mentalt så brukar det ske utan omgivningens notis. Trots detta är dessa, de jag nu ska tala om ytterst viktiga för vår förberedelse inför det som kommer efter det som var.

Nu är fiktionen slut, välkommen till verkligheten.

Det här är en taktil installation i tre delar, en inne, en ute och en mittemellan. Material och teknik består av trä, gummi, ljud, text, papper, betong och cirka 5 min i tid. Konstnären heter Lisa Torell och verket är från 2009.

Mitt i, med beslagtagna öron och pedagogiskt placerad i en stol är du i det som ännu kanske upplevs som ett gäng okända isolatorer som står sida vid sida av vitt skilda objekt; konst, statiska element, betongfundament och tröskel. Relationen mellan måste både startas och byggas upp, namnges och infiltreras. Detta är lika viktigt här som någon annanstans och nu skulle jag vilja att du lutar dig tillbaka och försöker att tänka på det som gör det här till det, det är. En av dem finns alldeles nära och är en av de allra vanligaste sätten för att skapa en relation mellan plats och idé, uppfattning och övertygelse.

Utanför denna sker det mesta på rutin och det är de naturliga gränserna som styr och reglerar din verksamhet, ditt beteende och din tanke. Inte ens frasen ”– Jaa-a, här var det också likadant” dyker upp när du lämnar gata, går över till trottoar, uppför trappa och in i entrén och över den eller trots att du översatt till rörelse har: gått rakt snabbt, vridit huvudet åt vänster och höger, lyft upp ena benet, gått rakt fram, långsamt eller snabbt, lyft höger ben, vänster ben, höger ben, vänster ben om vartannat 32 gånger och gått över, passerat och gått snabbt in till – Nej, allt var så som det skulle vara, form för funktion, naturligt, målinriktat och effektivt.

Men här är det annorlunda.

Jag vet inte om du har tänkt på det, men den verklighet som omger dig just nu finns inte ännu, för dig. Den har varken ett rum eller har blivit formulerad. Lodräta, horisontella material, föråldrade fixerade beslut om funktion, allt det där finns här namngivna som ingång, golv och väggar, i ett försök att etablera en sådan ordning som vanligtvis brukar förekomma på sådana här ställen. Det här är en mycket enkel och genomtänkt metod för att skapa en känsla av att det här har vi upplevt förut, detta är normalt och ingenting farligt. Åtgärder för att skapa en känsla av kontroll och trygghet och för att förbereda oss för det, som detta rum syftar till. Utöver detta, är ännu ingenting definierat, varken som rum eller som idé.

Trots detta låter vi oss med enkla medel styras, medvetet och omedvetet, i antagelse eller förväntan, från den ena föreställningen till den andra. Detta är konst – och detta är det inte. Detta är en hall, detta är en gång och detta ett kontor. Vi har lärt oss tidigt, olika funktion har olika utseende och olika utseende har olika funktion. Mellan detta finns homogena skillnader, ett mellanrum som liksom en punkt eller ett kommatecken i en text ger signal om en ändring, repetition eller paus och som låter oss andas in, fortsätta och som likt scenografi låter oss förstå att nu har vi lämnat och nu är vi på väg. Lågmält och likt ett redskap agerar de mellan vardag och vision, fakta och fiktion.

Ett exemplar är här, på riktigt, sträck ut vänster hand och passa på, känn. Det här är en av de mest förekommande och den här är över 80 cm lång och nu, just nu ligger den helt still och därför skulle jag vilja att du blundade eller på annat sätt isolerade dig från din omgivning för det är viktigt att du riktigt känner dess närvaro… En hyllning, slingrande och rörlig, från allt mellan pinne till orm.

...
.................................. ..................