>..>..>..>...>..>..>

Vi är endimensionella, parallella ensamtänkande flockdjur. Varför dialog när det finns monolog. Dialog, håller med:
- Mmmm, jaaa, när du säger så, så.., klapp på axeln och den tvådelade enologen, gick från dialog till en annan sorts monolog i ett andetag.

Om text bara vore text vore det så bra, så skönt och så avslappnat. Men text är rum. 

Varje historia är sin egen, glöm inte det. Jag förstår vad du menar, men jag väljer att avfärda det. Det är inte tillräckligt välformulerat eller övervägt. Vad du lägger till och hur du förhöjer. Vad jag lägger till och adderar för att få det att verka med mer tyngd. Det finns flera sätt att tala, men bara en vetenskap. Och så konst*. Konst har sitt eget sätt att tala. Det är i det jag kommer att tala. Jag gör mina försök. På flera sätt gör jag mina försök. Exemplena är kanske för enkla. I don’t know. Jag vet inte, givna och estetiserat sanna. Vår tids sanning och norm är och det som har de värde estetiska val och strukturer som under århundraden formats under beteckningen neutralt, vetenskapligt, objektivt eller litterärt och sedan anpassats för att passa här och just nu. Kvalité avgörs i övertygelseögonblicket liksom i en saga, fast med andra förtecken. Det är en slags saga. Den sanna. Där vi utrycker oss i och inom i ramen för utveckling, universitet och verifierad fakta. När vi utger oss för att veta och vilja veta. Mer. Förstå och utöka vår kunskap och förmedla. Diskutera och överbrygga. Vill vi det? När endast en form för det vi kallar språk är tillåten, det akademiska vetenskapliga, journalistiska, litterära eller personliga. Inom kategorin, skall allt stämma. Välj en. Blandning kan visa splittring, splittring svaghet – vi föraktar svaghet så länge den är svag i dess felaktiga bemärkelse. Formen för talar. Faktum är att det är så, för att det är så vi förhåller oss. Men vi drar ett streck över detta. Se bara till att uttrycka dig så att det faller i god jord. Tala kan alla göra - men skriva det är endast några få förunnat. Det är fint det, att kunna skriva. T.ex. Vissa talar för snabbt, fladdrande och hattigt, andra uttrycker sig lugnt och klart. De är goda talare. Smaka på orden: GODA TALARE det ligger till och med fint i munnen. Människor tycker om att höra goda talare. De utstrålar stabilitet, balans och kunskap. Balangs.

*Konst är ett sätt att göra ett rum i rummet, en plats på platsen, den kan vara likadan, förändrad eller helt annorlunda, men det innebär att den får en utökad tanke, riktad eller formad eller ingen alls. Mitt tillägg är egoistiskt, jag vill synliggöra en tanke. Jag får – tar något och gör den till mitt. För ett tag, eller för alltid. Konst är egoistiskt. Tilltaget är kapitalistiskt, från allmän till individuell. På allmän, offentlig plats. Och du är den som läser, som jag skriver till och för. Vi ser verkligheten genom språket. Och det är 1  2 3  4  och   5 dimensionellt. 4 och 5 är kombinationskategorierna. Du och jag skulle här kunna vara lika med vi, eller jag och min själ. Vi.

Typsnitt
papper
formatering
styckeindelning
längd
talspråk
akademiskt språk
Form och tanke
Sammanhang och kontext

Jag tror det räcker så, att det är bra så.
Och om samhället är hålet, så är konsten hålen – hålen.




::::::: In Norwegian:


Vi er endimensjonale, parallelle alenetenkende flokkdyr. Hvorfor dialog når det fins monolog. Dialog, enig: - Mmmm, jaaa, når du sier det sånn så.., klapp på skulderen og den todelte enologen, gikk fra dialog til en annen slags monolog i ett åndedrag.


Om  tekst bare var tekst hadde  det vært så bra, så herlig og så avslappet. Men tekst er rom.

Hver historie er sin egen, glem ikke det. Jeg forstår hva du mener, men jeg velger å avfeie det. Det er ikke tilstrekkelig velformulert eller overveid. Hva du legger til og hvordan du opphøyer. Hva jeg legger til og adderer for å få det til å virke tyngre. Det finns flere talemåter, men bare en vitenskap. Og så kunst*. Kunst har sin egen talemåte. Det er i den jeg skal snakke. Jeg gjør mine forsøk. På flere måter gjør jeg mine forsøk. Eksemplene er kanskje for enkle. I don’t know. Jeg vet ikke, selvsagte og estetisert sanne. Vår tids sannhet og norm er og det som har de verdiestetiske valg og strukturer som gjennom århundrene har blitt utformet under betegnelsen nøytralt, vitenskapelig, objektivt eller litterært og så blitt tilpasset for å passe her og nå.Kvalitet avgjøres i overbevisningsøyeblikket som et eventyr, men med andre fortegn. Det er et slags eventyr. Det sanne. Der vi uttrykker oss i og innenfor rammen for utvikling, universitet og verifiserte fakta. Når vi utgir oss for å vite og ville vite. Mer. Forstå og øke vår kunnskap og formidle. Diskutere og overbrygge. Vil vi det? Når bare en form for det vi kaller språk er tillatt, det akademisk vitenskapelige, journalistiske, litterære eller personlige. Innenfor kategorien, skal alt stemme. Velg en. Blanding kan vise splittelse, splittelse svakhet – vi forakter svakhet så lenge det er svakt i sin feilaktige betydning. Formen fører tale. Faktum er at det er sånn, fordi det er sånn vi forholder oss til det. Men vi setter en strek over dette. Sørg bare for å uttrykke deg sånn at det faller i god jord. Tale kan alle - men skrive er bare noen få forunt. Det er fint det, å kunne skrive. F.eks. Visse snakker for fort, flagrende og flytende, andre uttrykker seg behersket og klart. De er gode talere. Smak på ordene: GODE TALERE det et ligger til og med fint i munnen. Mennesker liker å høre gode talere. De utstråler stabilitet, ballanse og kunnskap. Ballanse.

*Kunst er en måte å skape et rom i rommet, en plass på plassen, den kan være lik, forandret eller helt annerledes, men det innebærer at den får en utvidet tanke, rettet eller formet eller ikke noe i det hele tatt. Mitt tillegg er egoistisk, jeg vil synliggjøre en tanke. Jeg får – tar noe og gjør det til mitt. For en stund, eller for alltid. Kunst er egoistisk. Tiltaket er kapitalistisk, fra allmenn til individuell. På allmenn, offentlig plass. Og du er den som leser, som jeg skriver til og for. Vi ser virkeligheten gjennom språket. Og det er 1 2 3 4 og 5 dimensjonalt. 4 og 5 er kombinasjonskategoriene. Du og jeg skulle kunne være lik vi, eller jeg og min sjel. Vi.

Font
papir
formatering
avsnittinndeling
lengde
talespråk
akademisk språk
Form og tanke
Sammenheng og kontekst

Jeg tror det holder, at det er bra sånn.
Og om samfunnet er hullet, så er kunsten hullene – hullene.

...
.................................. ..................