At this moment, you find yourself in a place where they have been. It’s a place where homes have been left, abandoned, redeveloped or constructed.  The authentic and distinctive has blended with make-believe, fiction and invention.Old materials and artefacts have been arranged by way of creating leads, props or cameos. These representations of everyday life, at work and leisure, thoughtfully placed so that you and I; we, can get a sense of what’s gone before. Back when they lived and worked here.  They came from the north on their way south.

Somewhere on the way they rested and spent the night. One job done, another waiting ahead.The methods were many and the styles varied; some were sensitively poetic, others investigative and probing. The aim was to persuade, to lay claim to the truth, convey the fiction as reality, to make the fiction credible. They came one by one, but took shape as a group.  Although some were previously acquainted, most were not.  Some spoke hesitantly and almost awkwardly, others freely.  They spoke two languages and met in a third.  They were forging trust, amongst themselves and with the place.

Rooms were partitioned off, the furniture sparse but functional and distinctly Swedish. There would be a Stockholm Shower* in the bathroom, and the pale yellow walls complemented the colour of pine. The work itself resembled that of an ethnographer, researcher or reporter. It was both curious and fascinating, time consuming and frugal.  There was no precedence for a regular remuneration or wage, neither as a rule or a norm. Now we can shudder at the thought that was then, this is now.  We can distance ourselves, look askance and display our dismay; this was before, not anymore. Contrasting nasty and nice, rich and poor, true and false.  Posing opposites in order to nurture faith and establish opinion.Neither new nor groundbreaking, it was just a device regularly employed.  They would stay put for eleven days and work away the same number of days. Lectures had been held, workshops facilitated, certain specialist crafts taught. Practice mingled with theory, dark with light, in earnest and in jest.

They moved either in groups or on their own, concentrated and quiet. Heads held high; they were a proud people, hard working and with an impressive work ethic. They had dug and constructed, protected against the elements. Years of grafting, learning and travelling had made them pro’s and seasoned professionals, the best in their trade.Those who had begun, completed and delivered had left. Tools and trade resting in trunks and satchels. That, which once had been ‘us’, transformed to ‘them’, who vied for distance and perspective.

The people whose craft and labours had suddenly become interesting, needed to be documented and archived.  We have to take a bow, say grace and give praise; thanks to institutionalisation, yet another piece of contemporary history has been confirmed, affirmed and made explicit.



*Stockholm Shower, a sink unit which can be unfolded to create a ...shower. Common in Stockholm where population density is high.

...

Du befinner dig just nu på en plats där de har varit. Det är en plats där hem lämnats, övergivits, omvandlats eller byggts upp. Original och på plats funnet har beblandats med påhittat, uppdiktat och applicerat. Gamla material och objekt har iscensatts för att antingen utgöra huvudroll, rekvisita eller statist. Symboler för vardag, arbete och liv har placerats ut för att du och jag, vi skall få en upplevelse för hur det kan ha varit. Då när de bodde, arbetade och levde här.

De kom från norr och hade förflyttat sig söderut. Någonstans på vägen hade de stannat till och övernattat. Ett arbete var avslutat och ett annat låg framför dem. Metoderna var många och stilmässigt skiftande. Vissa var känsligt poetiska, medan andra ansågs vara journalistiskt undersökande och sanna. Det viktiga låg i konsten att övertyga, först då gjordes det anspråk på sanning och berättelsen verkade trovärdig. De kom som individer men hade formats som grupp. Några kände varandra sedan förut, men många inte alls. Talet var ryckigt och nästan tafatt eller utan några som helst problem. De talade två språk och möttes i ett tredje. Förtroenden skulle bildas, både sinsemellan och med plats.

Rum hade delats, möbleringen hade varit spartansk men funktionell och svensk, en så kallad Stockholmsdusch* i badrum, färgerna gick i ljusgult och furu. Själva arbetet liknades många gånger vid en etnografs, forskares eller en reporters. Det var både underligt och intressant, tidskrävande och ekonomiskt snålt. Arvodering eller lön utgick inte, varken som regel eller som norm. Åt detta kan vi ”uscha” och förfasa oss, det var då och inte nu, ställa oss på distans, markera avstånd, titta uppifrån och ner och utstråla förakt, så var det förr och så är det inte nu. Ont ställdes mot gott, fattig mot rik, sant mot falskt. Motsatser fungerade som exempel för att bilda tro och etablera åsikt. Detta var varken nytt eller nydanande, det var bara så det var och något som i yrket regelbundet användes.

Elva dagar skulle de stanna och lika länge borta arbeta. Föreläsningar hade hållits, workshops genomförts, speciella hantverk lärts ut. Praktik hade blandats med teori, allvar med skratt, mörk med ljus. De hade rört sig antingen klungvis eller ensamma, koncentrerade och tysta. Huvuden hade hållits högt, det var ett stolt folk, ett dubbelarbetande släkte. Mycket hade grävts och installerats och väderbeständigt laminerats.  År av utbildning, erfarenhet och resande hade gjort dem till proffs, erfarna och professionella.

De som hade påbörjat, färdigställt och levererat, hade lämnat. Verktyg och teknik låg i kabinväskor och bagar. Det som en gång i tiden hade varit vi, hade transformerats om och blivit de, som bildade distans och perspektiv. De vars arbete och arbetsprocess plötsligt blivit intressant, skulle dokumenteras och arkiveras. Det är bara att bocka och buga, med hjälp av institution har ett stycke samtidshistoria återigen blivit både befäst och formulerad.Välkommen skall du vara till Uppbrottets hembygd, huset Laxen, Smedstorpet och de andra husen!







........................

..............................
..............................