Vi som vet säger att: - Det här är inte text, inte poesi, inte dialog eller litteratur. Vi kan inte hänvisa det till något. Kategorisera. Detta är bara meningar, lösryckta meningar, utdragna ur sitt sammanhang. Det här är bara ord, ord utan innehåll. Uttagna, urtagna, urdragna ur sitt sammanhang.

Vi märker ord, rättar, korrigerar och justerar.

Vi som vet att, vi vet bättre än och det gör oss till mer, kanske till och med lite

mer                       priviligerad                       e

Än andra                       Dom som skriver Dialog och skippar kommatecken och sätter

punkt fel, använder talsspråk eller kanske både skriv och talsspråk ihop.

De med o i mitten och m i slutet.
DOM

Dom som är dom som vi gillar att skilja ut oss ifrån, avskilja oss ifrån, separera,

märka ut, dela upp.

Ja, sära äpplen från päron helt enkelt. Eller hur man brukar säga.

Till exempel orkar ju vissa människor inte ens öppna munnen när de snackar. Full hela tiden. Hör bara hur det låter. Som att det är så jobbigt att bara öppna munnen och forma orden. Nonsalant. Nonchalant. Slappt. Scha vi gå te schiblan? Vill de fördumma sig själva? Okej, det var ett dåligt exempel, verkligen dåligt. Fast dom har säkert aldrig varit på biblioteket. Kan knappt läsa, orkar inte, vet säkert inte hur man hittar på bibliotek, är för lata för att fråga. Fast det finns bilderböcker förstås. Tv:n finns förstås, så bra. Lathet fördummar.

massa såpateorier.

Du vet att talat språk inte är det samma som skrivet. De är helt två skilda former. Det ena är ljud och det andra bild. Det ena låter det andra är tyst.

Det gäller att anpassa sig - sa salamandern framför salamanderaffischen när den försiktigt kikade fram.

Man kan smyga.

Tipp, tapp, tipp, tapp, tippe, tipp, tapp. Tipp, tipp...