Välkomna välkomna ska ni vara till ugglornas afton. Kom hit och slå er ner för ikväll är kvällen då ni ska få höra vad ugglorna har på hjärtat. Det just en sådan speciell afton; Ugglornas afton. Ikväll är kvällen då det är dags för oss ugglor att ta plats i denna annars så djurfientliga värld. För nu har vi spejat och spanat i över 50 miljoner år och det är inte så få år faktiskt, nej, nej. Och med detta i bakhuvudet måste ni förstå att det är inte mycket information som undgått våra kloka huvuden och våra stora uggleögon, ack nej ack nej. Ni ser vi ugglor kan se vad ni människor tänker, en slags telepatisk förmåga är vad vi har. Tänk på det nästa gång när ni ser en uggla på en gren. Den är tyst. Den ser och den tänker.  

Men ikväll ska vi inte ägna oss åt människor. Nej, kvällen till ära hade vi tänkt att ägna staden djur, Urbs Animalia, stadens naturliga invånare. Men de flesta av er har väl aldrig sett en uggla på en gren eller något annat djur heller för den delen och har antagligen inte alls så bra koll på oss djur och för er kan jag berätta att det finns många olika sorts djur . Vi har bland annat   ugglor som är specialiserade på speciella saker som till exempel: Sparvugglan som koncentrerar sig på sparvar, fjällugglan som koncentrerar sig   på fjäll, kattugglan som koncentrerar sig på katter, blygugglan som koncentrerar sig på blyghet,   och så vidare. Men ikväll ska vi gå in lite närmare på vad stadsugglan har på hjärtat. Stadsugglan har under många tusen års tid följt djurens väg in till ett urbant liv. Så placera er nu riktigt skönt så ska ni få höra en Stadsugglas iakttagelse. Hon ska prata om -URBS ANIMALIA-; STADENS DJUR. För i staden lever numera inte bara människan utan även alla möjliga andra sorters arter. Igelkott, papegoja, råtta och många andra arter har kommit till staden för att stanna, övervintra och fortplanta sig. Men först ska ni få en kort liten historik om staden och dess födelse.

Det var en gång för mycket, mycket länge sedan. En gång för sådär tiotusen år sedan, för det var ungefär så länge sedan som människan bestämde sig för att bosätta sig. Tidigare hade hon varit mer jämställd med djuren och flyttat runt omkring beroende på var födan fanns. För människan, liksom många andra naturliga varelser som jag kommer att återkomma till om en liten stund, har alltid varit lata av naturen och att livnära sig på att jaga, det är ett hårt liv det och kräver mycket energi och mycket energi kräver mycket näring. Så, så fort hon fått upp ögonen för ett enklare sätt att livnära sig så ändrade hon sin livsstil. Så kom det sig att människan blev orörlig, bosatte sig och började odla. Och efter ytterligare cirka 9000 år bestämde sig människan för att ta det första spadtaget till det vi nu kallar stad och eftersom hon inte är någon dum varelse, för det är inte människan, ack nej, ack nej. Nej, så då gjorde hon förstås det på den bördigaste möjliga plats. Platsen där sötvatten fanns inom räckhåll, platsen där vind inte gjorde det odrägligt för henne att leva och där föda fanns eller lätt kunde åstadkommas. Vare sig det var genom odling, jakt eller fiske, så skulle gå snabbt. För röra sig det ville hon inte.

Så kom det sig att världens alla städer är placerade på jordens allra bördigaste platser. Ja, och inte nog med att människan bosatte sig där utan jordens alla andra naturliga varelser försvann kvickt från platsen. Vissa blev bortjagade andra försvann av egen vilja. Ja, inte alla djur förstås, för vissa djur tillfångatog människan och gjorde långsamt till sina. De djuren var bland annat: Hönan, hästen, oxen och hunden. De, sa människan var inga vanliga naturliga djur längre. Nej, numera var de tamdjur, som de så fint döpte dem till. Och med tamdjur kom det husdjur. Ni har väl alla hört talas om huskatten, husgrisen, burfågeln eller för att benämna dem med sina riktiga titlar, sina nuvarande namn: Misse, Nasse och Lilla Blå.
Och nu börjar vi närma oss det jag egentligen skulle tala om. Alltså Urbs-Animalia. Det vill säga stadens djur. För numera lever faktiskt många arter även i städerna och vissa arter kanske inte ens skulle ha överlevt utan städerna. Ja, ja, ta ingen ära åt er för ni har ju som sagt placerat er på den bördigaste platsen, lagt asfalt på den maskrikaste jorden och därmed tätat till riktigt ordentligt så att inte den minsta syremolekyl kan komma in.   Ni har helt enkelt valt det bästa och gjort det till ert. Under årtusenden har vi försökt anpassa oss, i de sämsta tänkbara miljöerna. För männsikan har hela tiden trakasserat och förföljt oss på alla de möjliga sätt. Ja, ni kan försvara er på olika sätt, för all del, för all del. Ni kanske till och med tycker att jag svävar ut lite för mycket. Men det ska jag säga er, ni har mycket på ert samvete och det är svårt att vara alldeles konkret när man bara har fått si så där tio minuter av er att tala. Men nog om det.

I staden finns det två sorters stadsdjur. Dels är det de förvildade tamdjuren; duvan, kaninen, papegojan mfl. Dels de vilda djuren såsom: Räven, koltrasten och berguven mfl. Dagen till ära kommer jag att berätta om några förvildade tamdjur och några vilda djur, vilka alla numer tillhör den för er nya typen Urbs Animalia. Bägge sorterna har stor anpassningsförmåga. Ni kanske tror att de lever på ungefär samma sätt som i skogen eller att de bara dör eftersom de har varit vana att bli matade under så många år. Ja, det är klart vissa djur kanske just dör på grund av ändrade livsomständigheter. För precis som människor så har de flesta djur sina rutiner och ändrar man på dem anpassar de sig, blir galna eller dör.
Men som sagt det finns de som anpassar sig och drar nytta av de funktioner som faktiskt finns i staden. Papegojorna i Bryssel till exempel, de bygger bon under de varma skorstenarna och det funkar tydligen alldeles utmärkt, iallafall enligt min ugglekollega där. Han säger att det började med en eller två gulgröna rymlingar och nu är flocken uppemot 25 papegojor. Och när vi ändå befinner oss söderöver kan jag berätta att på Charles de Gaulle, flyplatsen utanför Paris finns det mer än tiotusen förvildade små kaniner. Men vill du se ett mindre gäng här hemma kan du bege dig till Fridhemsplan, Thorildsplan eller Rålambshovsparken tidigt en morgon. I Malmö har kaninerna blivit så framgånsrika att människorna återigen måste visa sitt övertag. De skjuter av ungefär 7000 små kaniner varje år. Det är ganska många djur det Sju Tusen och det är bara de som skjuts, så tänk på hur många de är egentligen. Ni förstår vi jobbar på hårt för att skaffa lite balans i tillvaron.

Det var rymlingarna det, nu ska jag berättta om djuren som flyttat in till staden av egen vilja. Jag vet inte om ni har tänkt på det men det finns varma och kalla brunslock. De varma brunnslocken används flitigt på vintern   som upptiningsplats för alla de nedfrusna bär som trasten och andra småfåglar plockat på sig.   De flyger helt sonika från trädet eller var de nu har hittat bären och till brunnslocken lägger dem där och väntar tills de är lagom mjuka för att äta och medan de äter passar de kanske på att värma sig lite grand med. Nu när jag ändå talar om trastar kan jag lika gärna berätta om koltrasten för det är en mycket speciell fågel faktiskt. Och om jag får säga det själv en riktig överlevare, he, he. Förr i tiden när den enbart höll till i skogen var den en ganska sällsynt fågel och var svår att få syn på, ja inte för oss ugglor förstås, men det fanns inte så många helt enkelt. Nu är det en vanlig fågel i stan i allafall och det är det jag ska komma fram till. Nu för tiden   finns det nämligen två sorters koltrastar, en i skogen och den är fortfarande relativt sällsynt och en i staden och den är vanlig. Hur kan vi veta det då kan man undra lite för sig själv. Jo, ser ni, skogstrasten får en till två kullar ungar per år, flyger till varmare länder på vintern. Medan stadstrasten får tre till fyra kullar ungar per år, stannar kvar hela vintern och sjunger dessutom längre och högre en skogstrasten. Det gör den dels för att dagarna blir längre i stan, med all belysning och så vidare och dels för att den måste överrösta trafiken. Dessutom har den förstått att människorna har trädgårdar och i de flesta trädgårdar finns det mat som bär, frön och annat gott. Och om det inte gör det så finns det ofta, för det gör det faktiskt, en männsiska som sätter ut speciell fågelmat. I staden är det både lite varmare och lite matvänligare än i naturen.

Och eftersom så mycket småfågel har flyttat in till staden var det bara för rovfågel att följa med. Så nu finns här både Sparvhök, duvhök, kattuggla och Berguv. Berguven är en släkting till mig och en av världens allra finaste djur för att inte säja det allra finaste. Det är en stor fågel med svarta örontofsar och har ungefär en och en halv meter mellan vinspetsarna. Den håller till vid moderna klippbranter såsom gasklockor och liknande. Grävlingen har det svårare däremot. Marken är för hård att bända sig upp ur, vilket har lett till att det finns desto mer igelkottar. Ni förstår där det inte finns grävlingar, där finns det igelkottar och tvärtom. För igelkottens ärkefiende är just grävlingen. Igelkotten har utvecklat ett riktigt statsbeetende. Deras nästa fiende är nämligen bilen och för att undvika vederbörande kutar den över vägen då denne närmar sig eller så stannar den och väntar tills bilen kört förbi. De har bra kondition och rör sig i ett område med en omkrets på två kilometer ungefär. I vissa delar av världen kallas den numera för Ilkotten. Ett stort problem återstår emellertid för våra igelkottar, så ifall du vill lätta lite på ditt samvete och hjälpa en eller ett par Ilkottar så kan du se till att det alltid finns ett gäng torra lövhögar i din omgivning som de kan gå och lägga sig i, i sex månader ungefär.

Till sist vill jag nämna råttan. Råttan den hatade, äcklige lille varelsen. Den har fantastiska egenskaper, förutom att den är en skicklig simmare så kan den suga ur näringen ur nästan allt. Till och med tvål, när det verkligen kniper. I Sverige finns nästan bara en sorts råtta: Brunråttan och var glada för det för den har stängt ute sjukdoms- och smittspridoråttan: Dvs. Svartråttan. Brunråttan finns överallt, fast på de mest fördolda ställerna som i: Husväggar, kloaker och soptippar.

Råttan den hatade, äcklige lille varelsen. Den har fantastiska egenskaper, förutom att den är en skicklig simmare så kan den suga ur näringen ur nästan allt. Till och med tvål, när det verkligen kniper. I Sverige finns nästan bara en sorts råtta: Brunråttan och var glada för det för den har stängt ute sjukdoms- och smittspridoråttan: Dvs. Svartråttan. Brunråttan finns överallt, fast på de mest fördolda ställerna som i: Husväggar, kloaker och soptippar.

Ja, för nu får det faktiskt räcka med djurrabbel. Ni kanske tycker det fattas en massa djur och det gör det förstås, men förstår ni Vi lever vårt eget liv ser ni och är ganska nöjda med det. Så att vända upp och ner på vårt privatliv för ett litet offentliggörandes skull är det inte många som orkar med. Men tro nu inte av vi är nonchalanta, nej, nej det är vi ej. Nej, vi är nyfikna och minst sagt ganska intresserade av er människor, ja, det är vi faktiskt, men än så länge mycket ovana vid sådana här sammanhang. Därför är det bara denna lilla skara som har ställt upp idag. Ja, och det kan tyckas att det är en oansenlig liten mängd av djur, av Urbs Anilmalia och det kanske det kan verka vara en baggis för er människor. Men för oss djur är denna skara   mycket betydelsefull. De med mig får helt enkelt symbolisera alla oss Urbs Animailia och det är ingen liten uppgift det, nej det är ett sort ansvar och kan komma att betyda mycket för vår kommande framtid och utveckling.

Men nog om det. För nu är det dags för mig att avsluta den här kvällen, Ugglornas afton eller kvällen då stadens människor fick höra   en liten bit av hur stadens djurs historia och vardag ser ut. Och för att betona: Vi finns men vi syns inte. Direkt. Men   om du någon gång tar en lång promenad i staden och kanske läser på lite om oss, (För det finns faktiskt information om oss.) så kanske du också kommer se spår av oss. Har du riktig tur kanske du till och med får se skymten av oss. Det är inte det att vi gömmer oss, men vi har vårt eget liv och bryr oss inte så mycket om er och ert liv. Det vi däremot bryr oss om är det som du har lämnat, kastat dvs. Spåren av dig. Och antingen om du nu tillhör den gruppen med det dåliga samvetet eller den gruppen som vi med   den här kvällen både vill utvidga och koncentrera oss på. Den gruppen som är lite extra intresserad av oss så kan du helt enkelt se till att lämna spår. Vi är glada för äpplerester, koktfiskrester, kokosnötrester, lite otätat byggda vägar, halv tvål med lite ost innuti, jordnötter,pomfritts och annars kan ni ju alltid bygga bon med ungefär femton milimeters springor i till fladdermössen för de har det lite knapert på bostadsfronten just nu. Men ifall ni gör det placera dem högt på tredje eller fjärde våningen, funkar både inne och ute.

Men tänk på det nästa gång ni ser en halväten mask på ett brunnslock, en liten lakritskorv på gräsmattan, en liten jordhög i snön att det är spår från Urbs-Animalia, spår från stadens naturliga invånare.

 

....
..............................