Jag fattade ingenting av den där utställningen, men den var jävligt bra genomförd.

Egentligen var den asdålig, men det är inget man säger om något som just är väl genomfört, något som har rätt utseende för att just alla ska acceptera det, något som ser cool ut. Det är helt okej för ingen konst utan yta. Ingen konst utan hantverk. Ingen konst utan koder. Koderna är allt inom konsten och så har det alltid varit. Det är lika bra att erkänna det: Ingen konst utan koder. Koderna är allt överallt. Utan dem är du ingenting, ingen förstår dig och ingen vill ha dig. Vad ska du göra? Du har hamnat utanför. Kul va?! Nej, inte alls, man tappar självförtroendet och ger upp. Rätt onödigt. Men eftersom alla dessa små underbara koder både skapar gemenskap och utanförskap, så kan det bli så. Det går hand i hand kan man säga. Det kan man använda. För att försöka bryta och förändra koden. Men det är svårt för att det fortfarande finns en sådan otroligt stor rädsla för att visa att man kanske inte riktigt behärskar något. Det spelar ingen roll vad, men man får inte visa det. Den som visar sina svagheter är korkad, det gör man inte helt enkelt. Nej, känner man sig osäker på något får man dölja det och det kan man göra genom att T.ex. påverka ytan. Men att dölja det, det ska man göra, det är helt accepterat. Det finns till och med böcker för sånt. Praktiskt nog.

Fast jag hatar det. Jag vill koda och avkoda. Allt hur man måste verka vara, hur det måste verka vara coolt, hur det måste verka vara som jag har tänkt, hur det måste verka vara intelligent, hur det måste verka vara bra. Jag menar det är ju det när det är det och ja, dåligt när det är det. Klart ibland kan man bli lurad, visst kan man det, men välkommen till kodriket.

Och jag älskar det. Jag vill binda in betraktaren i utseendet på mina grejer. Men framförallt vill jag att innehållet skall komma fram genom utseendet. Utseendet är trots allt inte oviktigt. Det är jätteviktigt. Det är det och det är det, det handlar om. Mina grejer handlar om alla koder, hur man döljer sig själv för att upphöja sig själv och hur man använder alla klyschor för att verka vara och för att slippa vara och för att kunna vara.

Jag vill att det ska synas från början till slut att det är självklart att inget är självklart.

Stora hälsningar Kodkungen.
Lisa Torell

 

............

...
.................................. ..................